haru hört?!

Sniff... Vad är det som luktar? Grillat kött?
Nä, det är den nya parfymen av Burger King. Som "doftar" hamburgare! You like?

Nu är det alltså dags för oss att skvätta på en doft av kött för att lukta "gott". Burger King lanserar en egen parfym med, kan man säga, ganska säregen odör. En doft av grillat kött.
Passande (?) nog heter den Flame, vilket förmodligen ska få oss att tänka på elden som grillar köttet till "perfektion". Något som just Burger King har som trademark (ni vet "grillat är godast").

Men allvarligt, vem vill gå runt och lukta gammal hamburgare? (För övrigt, hur många köper en parfym som kommer från Burger King? eller?). Vilka är det vi ska "locka" till oss egentligen? Har det med "köttets lustar" att göra?
Dessa är frågor jag ställer mig. Och hur har man egentligen tänkt om det faktiskt visat sig efter tester att folk inte gillar doften, stanken, lukten, vad jag nu må kalla det? Vad är det då som säger att vi andra skulle gilla den?
 
Hur som helst så ser jag personligen inget lockande i att lukta gammal mat, eller att andra skulle göra det heller. Och, jag skulle kunna säga mer om det här men min stora fråga är egentligen bara; Hur tänker folk egentligen??

Komiskt! //S

Spana in http://www.firemeetsdesire.com/

(Eller snarare "ba ba, black sheep", som visan går på engelska.. Men wtf, varför är det så egentligen? Var tog det svarta fåret vägen? Haha..!)

Men, till saken. För ett tag sedan kom Tele2 ut med en ny reklamkampanj, med ett svart får i spetsen. Detta får, även kallat Frank, verkar vara Tele2s nya maskot eller något i den stilen. Hur som helst sitter Frank uppklistrad i diverse (något smått obehagliga) poser på reklamskyltar överallt med sloganen "Born to be cheap", vilket faktiskt är en rättvis bild av hur jag tror att Tele2 som teleoperatör vill framställa sig. Men detta handlar inte om priser på telefoni.

Det som jag ändå hakar upp mig på är just deras slogan. Vad vill de egentligen uttrycka med detta "born to be cheap"? Handlar det rent av bara om att Tele2 har låga priser, och handlar valet av "maskot" (eller talesman.. får?) om att Tele2 som operatör har varit det svarta fåret i branschen, när de gång på gång har sänkt priserna och "gått emot" den rådande prisbilden på marknaden?

Oavsett är det ytterligare en aspekt som på något sätt etsat sig fast i i skallen på mig. Utan att framställa mig själv som någon sorts överhet vad gäller att uttala ord på engelska, så går det inte att sticka under stol med att en del svenskspråkiga individer (kan jag uttrycka mig mer politiskt korrekt här, eller gräver jag min egen grav?), generellt sett (generellt sett generaliserar jag inte ^^), har lite problem att skilja på uttalet vad gäller "ch" och "sh". Om man byter ut cheap mot just sheep (vilket Frank är, alltså!) blir Tele2s slogan faktiskt rätt komisk. Måhända att jag har dålig humor eller bara är svag för ordlekar. Men min fundering är huruvida detta faktiskt är en medveten tanke från Tele2, eller snarare från deras reklambyrå? Vore det så, att de medvetet har satt ihop denna slogan med tanken att cheap och sheep liknar varann i uttal, kan jag inte undgå att känna att det någonstans är lite av ett hån. Eller är det bara jag som har fördomar om att svenskar (läs: svenskspråkiga individer) inte kan tala ordentlig engelska?

Nu blev det rörigt, haha. Jag måste vila hjärnan, reklam är ibland trots allt bara reklam.

/M

Ibland vill man julhandla.
Ibland vill man bara handla.
Ibland vill man att saker man handlar ska fungera som de ska och att man får valuta för pengarna. Vilket inte alltid är fallet när man köper massproducerade grejjer. Vilket är ett irrritationsmoment.
Kombinera detta irritationsmoment med det faktum att jag är språknörd. Och att jag faktiskt gillar att handla.
Vad händer då när man upptäcker diverse stavfel, jag menar grova stavfel, på t-tröjor hos våra kära försäljare. Stilen verkar osa "vi ska vara coola, poetiska, snygga". Dikter och häftiga tryck om vartannat. Men, seriöst. Hur cool är man om halva dikten är obegriplig, inte bara för att den är en dikt, utan för att den innehåller så många stavfel? Förstå mig rätt, jag är ingen språkpolis, jag tycker att det är okej att stava fel, att alla inte uttrycker sig likadant, att alla inte är bra på engelska (vilket det handlar om i det här fallet). Men ska man betala från hundra upp till kanske tusen kronor för något som känns "ihophafsat"? Nej, säger jag. Jag tycker att man som företag borde bry sig mer om sin professionella image och kontrollera det man trycker. Annars känns det, för mig i alla fall, ganska oseriöst. Och sen var det ju det där med valuta för pengarna. // S

Några exempel på dagens fynd (tryckta tröjor);

Regrett
Don't loose yourself
Provideing

Äntligen! Nu är den uppe, den där jäkla bloggen som vi snackat om så länge.

Efter dagens språkliga eskapader kanske det inte fanns någon annan utväg? Jag menar, hur mycket snack kan det egentligen bli utan minsta tillstymmelse av verkstad?

Många gånger har vi känt att det vi pratar om borde vara common knowledge, och nu blir det alltså möjligt att dela med oss av våra resonemang. Det låter kanske pretentiöst, men ibland tycker jag verkligen att vi får till det. Många skratt blir det i alla fall när vi väl kommer igång, och det är det viktigaste.

So, here we go.
 
/M

Jag har hört att två hjärnor är bättre än en. Därför brukar jag spendera en del tid i telefonen med min vän M som ju har en hjärna precis som jag. När vi snackar kan vi komma fram till de mest bisarra saker som i många fall borde te sig uppenbara, men som många kanske inte tänker på. Kanske är det dags att folk slår sina kloka ihop, eller bara upptäcker glädjen i att filosofera lite. Eller ännu bättre, det är dags att vi vågar anmärka på saker lite mer. När är det egentligen fel att ha rätt?! I den här bloggen tänkte vi låta andra ta del av vårt tänkande och otänkande, i tid och otid. Välkomna! // S